ja, ibland blir saknaden så jävla stor.

helt sjukt.bara jobbigt och värdelöst.

men antar att det är sånt som hör till.

drygt två månader har gått nu, helt sjukt vad fort tiden går.

samtidigt som jag blir så himla glad när jag tänker på mamma så blir jag så förbannat ledsen, ledsen för att hon lämnat mig.

Det enda jag ser när jag tänker tillbaka är ljusa, fina minnen, sånt som man vill komma ihåg. alla fina stunder vi hade osv.

vissa dagar känner jag mig hur stark som helst och andra känner jag mig som världens minsta människa på jorden.

that's just the way it is..

men, det är väl bara normalt.

det är förjävla tomt iaf.