Inlägg publicerade under kategorin Mamma

Av Emelie - 1 november 2009 23:31

ja, hur länge är det tillåtet att fortfarande sakna extremt mycket?

hur länge ska man känna sig övergiven?

hur länge ska man känna sig lämnad?

hur länge ska man behöva känna sig ensam?

hur länge ska tårarna frysa till is i hjärtat?



vill gråta varje dag, men kan inte.. vet inte varför.

men låt mig gråta, snälla!!

Av Emelie - 22 juli 2009 23:52

ett halvår.

tiden går fort.

känns så overkligt..


 var uppe på kyrkogården idag och satte dit 4 rosor från rabatten med papi, grät lite och pratade lite..

var faktiskt en skön och mysig stund.

men det är fortfarande förjävla tomt..

menmen...


hoppas ni alla haft en bra dag.

Av Emelie - 23 juni 2009 00:15

jo, fem månader har det redan gått.

tiden går fort.. vet inte om det är positivt eller negativt..


saknaden är fortfarnade stor. vardagen är lättare. men är med lik en bergodalbana än innan. många dagar är bra och då är de riktigt bra medans andra kan vara bra mkt sämre och då suger verkligen allt.


tur är att jag har mina vänner, annars skulle jag aldrig orka, det är ett som är säkert.


Av Emelie - 24 maj 2009 23:16





Går inte en dag, inte en timma utan att jag tänker på dig.

En låt, ett ord, en gest kan göra att du ploppar upp.


haft en period när jag inte tänkt något alls på mamma.. men nu är det nästan hela tiden..

antar att alla dagar utan tankar kommer igen nu.

varför blir det så jobbigt när verkligheten kommer ikapp?


jag har det bra, jag har underbara vänner. jag ska inte klaga. det finns mycket positivt.. men ändå så är det det negativa som tar över.

varför?


just nu är det mest jobbigt.. känns säkert bättre imorgon, kan nästan lova det..


men saknaden är så förbannat stor.

det har redan gått 4 månader. jag vill backa tiden ett år. varje dag ger mig nya minnen om vad jag och mamma gjorde ungefär vid denna tidpunkten för ett år sedan. när vi var mitt uppe i behandlingar, diskussioner och nya dilemman. nu finns det inga dilemman, inga diskussioner..


det finns inte längre. om jag ändå vetat att det var sista våren med mamma, att jag vetat det på riktigt.. då hade jag tagit mer hand om tiden..

slets mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som jag nog hade bestämt mig för att jag inte skulle få uppleva midsommar, födelsedagar med mamma igen så hoppades jag ändå, hoppades på att allt skulle bli bra.

Jag ångrar så djupt att jag inte gjorde mer saker jag skulle ha velat gjort.

Det blir inga fler galenskaper i sthlm, inga dumheter i gbg..


det blir inget längre och det gör så jävla ont .

Verkligheten gör ont.



 

Av Emelie - 14 april 2009 22:51

ja, grattis änglamamma.

idag skulle du ha fyllt 52.

  

inte trodde vi att det skulle vara såhär för ett år sedan..


stannade till vid kyrkan innan praktiken, tände ett ljus och pratade lite, skrev ett meddelande.   fan vad jag saknar dig.


idag har det varit jävligt jobbigt. tankarna har vart någon annanstans.

noll fokus. men inget fel vad ja gvet . det märks.


Av Emelie - 9 april 2009 18:24

jo, drömmer om mamma nästan varje natt. både fina drömmar och mardrömmar. värdelöst.


städade nu och ja, hittade massa små lappar och kort från mamma. helvete vad jag saknar henne.

haft ett par riktiga bajsdagar med massa gråt.. fått gå undan på praktiken för att orka. vet inte om de vet vad jag gått igenom. huvudhandledaren vet det iaf.. men ja, gått jävligt mkt på toa de senaste två dagarna.. få sitta e nstund själv, gråta och sedan ta ett par djupa andetag torka bort mascaran under ögonen and then i'm on the road again..



Av Emelie - 26 mars 2009 22:58

ja, ibland blir saknaden så jävla stor.

helt sjukt.bara jobbigt och värdelöst.

men antar att det är sånt som hör till.


drygt två månader har gått nu, helt sjukt vad fort tiden går.


samtidigt som jag blir så himla glad när jag tänker på mamma så blir jag så förbannat ledsen, ledsen för att hon lämnat mig.

Det enda jag ser när jag tänker tillbaka är ljusa, fina minnen, sånt som man vill komma ihåg. alla fina stunder vi hade osv.


vissa dagar känner jag mig hur stark som helst och andra känner jag mig som världens minsta människa på jorden.

that's just the way it is..

men, det är väl bara normalt.


det är förjävla tomt iaf.

Av Emelie - 16 mars 2009 00:13

utan mamma..

idag när pappa firade mig kändes det bara konstigt.

nu känns det tomt.


saknaden är så ofantligt stor.

det börjar gå upp för mig vad som verkligen har hänt.

jag kan gråta nu. det är skönt..


kommer nog bli en jobbig dag.

mami och papi har alltid kommit in till mig och sjungit för mig, mami har lagt sig i sängen bredvid mig, pillat mig i håret och viskat "grattis på födelsedagen hjärtat" men så blir det inte nu.


Fick en födelsedag hemma förra året och jag fick allt så som det varit förut. och det var sista födelsedagen för mig som en hel familj.

nu är det bara jag och pappa.


jag vet att man ska vara glad för det man har, men ja. min mamma får inte vara med längre. hon finns säkert med där uppe men det känns bara dumt. 


just nu vill jag bara ha mamma här, lägga mig hos henne och snuffsa henne i håret, vara så irriterande jag bara kunde vara mot henne och bara mysa.

men det går inte längre, jag får inte göra det.

mamma är borta.

det är så det är, det är faktan.


snart två månader sen hon lämnade oss. tiden går så jävla fort. jag förstår inte. 


även fast jag kan tycka att det är jävligt orättvist så behövdes hon på en annan plats, det var nån som behövde hennes kärlek och hennes styrka. 

min mamma var en fantastisk person, det kan inte någon ta ifrån henne. hon berörde många människor och förgyllde mångas vardag. hon gav oss många fina stunder. 


min mamma var den bästa, den viktigaste och den underbaraste.

så mycket jag älskade min mamma kommer jag aldrig att älska någon. 


jag saknar henne.


 


 

 Mamma är mitt hjärta.



Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden.

Jag som var ett barn då, söker min sång.


Vem tog min sorg, vem berövade mig gåvan.

Den gav mig min styrka, jag var ett barn.


Kärlekens tid, har bevarat min längtan.

Jag som var ett barn då, söker min sång.


Rör vid mig nu, fyll mitt liv ända till brädden.

Du gav mig min hunger, jag är ett barn.


Skapa flashcards