jo, tror fan det.

mamma har blivit helknäpp, choklad och godis, sen när hade du sug efter det? tja, nåt har hänt iaf :)

Skön att hon äter och är glad, trots förjävla ont i revbenen.

Gick upp imorse och pluggade lite, duschade och åkte iväg för att inhandla div. saker till mamma.. åkte ner till sjukhuset och satt och snacka gojja några timmar och tillbaka hem för att plugga lite, sedan gå ner dit igen för att slå ner rumpan i den inte speciellt sköna fåtöljen och glo på idolfinalen. En myskväll tillsammans helt enkelt.

jo, inte mkt mer som har hittats på idag.

tänkt lite på mina luciasjungande körsystrar och bröder, hade verkligen velat vara med men icke, så blev det inte.

Fast det är skönt att vara hemma med, massor av skönt. :)

nej, nu ska jag styra upp lite här.

so long.

/E

Inget blir som man planerar.

nej, det blir inte det.

när man väl känner något positivt i det hela så blir det inte så.

Korten är från en tid då vi inte trodde att något skulle kunna stoppa oss, inget ont skulle hända och allt var bara underbart.

Ingen misstänkte vad som skulle hända, ingen anade det, ingen kunde tro något sådant.

Nu är vi ändå där.

Ingenting kvar att göra.

Medicineringen är avslutad, morfin ges och ja, ser till att hon ska ha det så bra som möjligt.

Så bra som möjligt. ja, det känns så dumt att säga så.

Medicinering avslutad. nej, det finns inte.

Vet inte när och om hon får komma hem, vadå komma hem?

vart är hon nu? nejnej, hon är i sthlm på konferens. fast nej, hon är inte det. varför är verkligheten så tung ibland?`

Hon har ju inte varit sjuk.

Jag vill inte. Jag önskar att man kunde göra mycket ogjort.

Att inget av detta hade hänt.

Att medicinering aldrig var påbörjad, att hon inte låg på sjukhus, att hon faktiskt var hemma eller åtminstonde bortrest ett par dagar.

ja, jag vet ingenting längre.

Jag känner mig bara tom, ett stort svart hål.

Kan inte riktigt beskriva men ja.. vet inte vad jag ska säga, skriva eller göra.

Allt känns så ironiskt, overkligt och ofattbart.

Jag önskar att allt bara var en dum dröm, en dröm som man snart vaknar upp ur men jag vet att det inte är någon dröm, hur mycket jag än önskar att det var det.

jag förstår ingenting, vet ingenting och fattar ingenting.

allt är för tungt nu.

tack ändå till alla er som finns här, som bryr er. det betyder hur mycket som helst. utan er skulle jag aldrig klara det. ni är min vägledning i mörkret, min ledstång och stöd.

Tack.