Direktlänk till inlägg 8 oktober 2009
ja, fick ett mail från en, ja, vad ska vi kalla henne?
syster kallar vi henne, ja. en syster.
ett mail som värmde i mitt hjärta, uppmuntrande och peppande ord.
Ett mail som jag uppskattade att läsa, ett mail jag blev glad av att läsa.
Hon berättade att vi varit med om samma sak, och att jag kanske läst det i hennes blogg.
Ja, det har jag. Det känns så skönt att veta att man inte är ensam ibland, det finns fler som har gått igenom samma helvete, samma orättvisa, samma förtvivlan.
Som hon skrev har vi en samhörighet, vi har båda förlorat en viktig kärna i våra liv, en mamma.
jag skulle vilja svara på mailet men vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag skriver här.
Jag hoppas att du läser här, för ett svar till dig ska jag komma på, men det ska inte vara ett dåligt svar.
För nu kommer jag inte på något annat än att säga tack, och det känns lite torftigt, ett fjuttigt litet tack liksom. några meningar till borde jag allt kunna klämma ur mig..
Det hon avslutade mailet med var det som värmde mest, det finns hopp.
jag mår bättre nu, det ska jag inte säga nåt om. jag mår faktiskt mycket bättre.
men det finns fortfarande dagar där man känner att allt är skit, att mamma kanske inte är död, sen kommer man på att hon ju faktiskt är det. minnesbilder från sista natten hos henne på sjukhuset, bilder från när vi var och sa hejdå kommer upp på näthinnan. det är dem som dyker upp, bilder som just nu är ett slag i magen och en knuff tillbaka till verkligheten.
Men... vi kommer, jag gör det nu, ha med oss en "erfarenhet", en lärdom om att livet går vidare...
samt vara starkare än många andra.
så avslutade hon mailet, ord som får en att tänka till, att se det ljusa.
Det är ord jag ska läsa varje gång jag känner att det är meningslöst, då ska jag tänka på hennes mail och att hon har klarat 10 svåra år utan sin mamma, och kommer klara många fler, för jag vet det. hon är stark.
jag ska följa hennes spår och också klara mig, klara mig många år, bli stark, inse att livet går vidare.
/E
Här händer det ju prick ingenting måste jag ju säga. Vill inte avsluta bloggen för det är mycket ord och tankar som finns här som jag vill ha kvar. Nu har jag min egen resa, mina egna prövningar. Denna blogg är på något sätt mammas resa så vi...
inte det nej, inte speciellt alls faktiskt. kanske dags att avsluta denna? Eller så har jag den bara kvar för att se vad jag skrivit om tidigare i livet. Gamla reflektioner och kunna gå tillbaka till när man mådde som värst. Se hur livet s...
jo, glömde ju berätta om en konversation mellan mig och Linn idag, den var lite festlig minsann. Hon var här hemma hos mig innan vi skulle dra iväg på äventyr, jag håller på och byter om och står i bh och trosor. L: Du ser så slät ut! J: Va...
Var och tittade på Allan-Fjallan idag. Han fick INTE följa med hem inte. Han var nämligen alldeles för liten. Jaja, jag vet att man säger att storleken inte har någon betydelse men nej, han motsvarade inte förväntningarna. Han fick snällt vara kv...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|