ja, what about me.

Hela tiden får jag höra vad jag ska göra, hur jag ska agera och vad som är bra.. men jag då ? Ska inte jag få vara jag, ska inte jag också få vara ledsen och må dåligt ?

Det enda jag får höra är att jag ska ta hand om mamma och pappa nu, de har det ju så jobbigt nu när mamma är sjuk. Sköt om dem nu, ta hand om stackars Eva, hur mår hon egentligen?

Jag har inte NÅGON GÅNG fått höra från sånna som känner hela våran familj att jag ska ta hand om mig själv, eller att någon frågar hur just JAG mår. varför?

nej, jag ska uppenbarligen vara den starka och omsorgsfulla just nu. men jag orkar inte, jag har inte kraften,jag kan helt enkelt inte.

Detta tär bara mer och mer på mig, blir sakta men säkert nerbruten.

jag vill inte bo hemma längre, det har gått två veckor och jag känner hur jag bara blir sämre och sämre.. ge mig min lhg i karlstad.. men då får jag inte några pengar och pengar måste jag ha.. ge mig möjligheter.

Ge mig mitt liv tillbaka, ge mig min mamma tillbaka och ge mig min kraft tillbaka. vill ha vardagen som den var innan julen, när man inte visste, när man levde i nuet och inte såg alla dessa jävla hinder som man hela tiden springer in i och sedan måste klättra över.

jag vill inte mer, jag orkar inte. hur fan ska jag klara detta?

jag vill inte vara kvar här, jag vill inte bli målad som den starka personen i familjen nu - jag vill kunna vara liten och svag, kunna krypa upp i mammas famn, bli vaggad på och hyschad, få en puss på huvudet och en mamma som säger att det blir bra..

Att mitt enda problem var vilken leksak jag får i happy mealen och om bollhavet är öppet eller inte. Om jag får gott lördagsgodis eller om det kanske blir fruktsallad.. jag önskar jag fick vara tre igen, att jag slapp bry mig.

separationer är jobbiga, speciellt dem där döden är inblandad.. men detta tar kål på mig. man vet att en person ska försvinna men inte när.. man går bara och väntar.. ser hur den blir svagare och funderar på hur det ska gå, när stannar allt? när tar det slut?

Ett liv för mig är ett liv med dig.

-Jag älskar dig mamma, låt mig bli liten igen.

/E

Nej, jag fungerar inte just nu...

kan inte koncentrera mig på något, vill bara sova, ligga i sängen och inte bry mig om något..

2008 är ett jävla skitår.. vid jul fick jag reda på starten på hela denhär cirkusen, två dagar innan min födelsedag fick jag reda på att mamma hade metastaser i hjärnan. tack för den. JÄVLA 2008 !!!!

nu har hon varit inne och röntgat skelettet också, läkarna tror inte det är något, det gjorde de inte heller när det visade sig att den jävla sjukdomen spridit sig till hjärnan.. nu hoppas jag inte på något längre..

jag har ingen bra känsla i magen, känns som det kommer bli ett negativt besked.. jag orkar inte mer nu.. kan inte allt bara få ett slut?

När man får reda på något positivt så dras mattan under fötterna på en bort och man ligger nere i slummen och krälar igen, försöker hitta något positivt att greppa men det finns inget där..

jag tycker jag hör att alla pratar om cancer hela tiden, lungcancer som sprider sig och hur kort tid personerna överlevde.. det gör så jävla ont att höra. Jag vet att min mamma inte kommer att klara sig men att få höra det om och om igen gör allt så jävla mkt jobbigare helt plötsligt..

Det som jag trodde var min fristad har helt plötsligt inte blivit det för jag blir påmind om sjukdomen hela jävla tiden..

Just nu vill jag bara åka hem, komma till mamma.. eller bara komma bort från allt.. kan man ta ledigt från ett liv?

Jag önskar att allt detta bara var en mardröm som jag snart kommer att vakna upp ur, men det går inte, för det är ingen dröm, det är jävla verklighet..

Vissa dagar känns allt dethär bara som ett dumt skämt och andra så är det bara overkligt och jobbigt..

Är glad att jag har kören, den ger mig så otroligt mkt styrka. Ni som aldrig sjungit förstår nog inte riktigt vad jag menar eller hur det känns.. men ja, jag kan känna att jag absolut inte vill gå, dagen är skit och att jag inte orkar, men tar man sig bara iväg och får träffa alla, skratta, tänka på annat och traggla med text och stämmor så ja.. när jag kommer hem kan allt vara jättebra, den ger mig ork och kraft att klara av mig själv..

Men det jag uppskattar mest är alla mina underbara kompisar jag fått här uppe i Karlstad, och även gamla som man fortfarande håller kvar vid, är så jävla tacksam för att ni finns här och ställer upp, utan er skulle vardagen bli jobbig, för jobbig.

Nej, nu har jag fått skriva av mig lite.. ska försöka sätta mig och koncentrera mig på en jävla hemtenta.. igen.. som sagt, jag fungerar inte just nu. kan inte tänka på annat än provsvaren, vill veta nu. så jag kan ta i tu med dem och sen gå vidare, bearbeta känslor och plugga..

ska försöka bättra mig på att skriva här..

so long.

/e

Yes, nu befinner hon sig hemma i Örebroet.

Varit med mamma på behadling idag, trevliga tjejjor och pojkar som jobbade där. =)

Skulle eg ha följt med till provtagning och röntgen också men Emelie var något trött imorse så hon tog sig lite sovmorgon och mötte sin älskade mamma vid halv 10 ist och satt och kommenterade tv:n och mös under en filt när mamman fick sina gifter. fast först fick vi fika lite så mamma bjöd mig på en macka och en kaffe =) synd att sjukhuset är snordyra på fika dock :/

Sen så gick vi upp igen och hon la sig till rätta i sin fina sjukhussäng igen och fick sitt gift. Låg där i kanske 1,5 timma, ströläste tidning och försökte hitta något skapligt att titta på på tv vilket inte var dt lättaste, inte allt för många kanaler och skit på varenda en. :p

Sen när vi skulle gå hem så bjöd mamma på lunch =) blev kinamat, mums!

Jag ska följa med mamma på behandling oftare tror jag :P

Så ja, sen har jag suttit och pillat lite med den underbara hemtentan och så hamnade jag här tillslut.. tänker och analyserar.

Och snälla, ta inte avstånd till mig för att min mamma är sjuk, jag bär inte på nån jävla smitta ! det sista jag behöver just nu är att förlora vänner. Alla betyder så jävla mkt för mig just nu, alla är värdefulla på något sätt.

Det räcker med att jag vet att min mamma kommer att lämna mig, klarar inte av att fler försvinner! i hate it.

Fortfarande svårt att somna, värdelöst. Nån som kan komma och slå mig hårt i huvet varje kväll när jag ska sova ?

Och du Frida, du gör livet värt för mig i karstad också. Glad att du och tippex finns i mitt liv, ni skänker mig mkt glädje =)

Ha det fint alla.

/E

Nämna några namn på dem som får mig att stå ut med vardagen i Karlstad, ni som kommer som räddande änglar och plingar på min dörr och får mig att tänka på annat när allt känns som jobbigast.

Kristina - lilla grannen, mer sambo.

Frida - Andra grannen, jag är inneboende hos henne =P Värt så jävla mkt! dessutom har hon världens finaste ullboll - tippex.

Ida - klasskompis och min snötiplöta.

Finns massa andra också, men ni är utspridda lite varstans. =)

Jag hoppas ni vet sen innan att ni är delar på titeln som mina hjältar, solen i mitt mörker.

Jag önskar bara att allt kunde bli bra, att jag inte fått höra i mellandagarna att mamma visst hade en förändring.. att jag inte fick höra att det inte var sant att det var allvarligt, att det inet skulle gå att bota på något sätt..

Jag önskar att allt bara var en sjuk jävla mardröm. För det är ju vad det är, mamma ska ju aldrig dö, mamma kommer alltid att leva.

Bara tanken på att mina barn aldrig kommer att få träffa sin mormor är skrämmande. Mormor Eva i Himmelen. Ska min mamma få riktiga barnbarn får jag nog börja 'producera' snart, vilket jag inte har planerat. Och ska jag lyckas med det konststycket lär jag nog behöva hitta en karl först, vilket det är väldigt glest med i mitt liv. Hade behövt nån nu, kanske inte nån som bara var min, men ja, som kunde komma hit och sova med mig så jag slapp vara så ensam, nån som kunde krama om mig, pussa mig lite lätt i nacken och pilla mig lite i håret och säga att jag faktiskt är bra och fin, att jag klarar dethär för jag är faktiskt stark.. skulle verkligen behöva det ! så är det någon som känner sig manad att ställa upp på den uppgiften så varsegod och anmäl er :p

nejmen, seriöst. ibland känner man sig så jävla liten i denna värld, när man tycker att allt bara rasar samman kring en. Jag kan inte ge ut denna bloggen till vem som helst, för jag vet inte vilka som vet att mamma är sjuk.. och kanske inte så jävla hett att få reda på det från en blogg på internet ? njaaaa...

jaja, obligatoriska heldagar i skolan nu ett par st, YAY ! :/ har blivit så jävla bortskämd med att inte ha något i skolan så nu blev det som en chock när det helt plötsligt skulle bli två heldagar, 8-17 liksom. och matlåda dessutom. ojojoj, jobbigt detta :P

ja, klockan är snart halv 2.. kanske dags att sova med tanke på att jag börjar 8 imorgon ? eller.. ? känner mig faktiskt lite trött ikväll, imponerande.. kanske kan bero på att jag inte har hällt i mig massa kaffe ikväll, där har vi't!

aja... dags att försöka sova iaf, börjar väl med att ta bort sminket och bädda upp sängen, kan vara idé...

ha det bra alla.

/E

ge mig gärna det! idag är en skitdag..

har inte tagit upp det tidigare här men min mamma är sjuk och det kommer inte bli någon ljus utgång på det hela... allt känns bara skit.

vissa dagar känner jag mig bra, glad och positiv, andra är det som idag, bara skit. NI som känner mig vet att jag annars brukar vilja vara ganska mkt ensam men så är det inte nu, hatar att sova själv, hatar att vara själv. Det blir för mkt tankar på allt..

Har turen som har en granne, KRistina, en av de bästa tjejerna jag känner som brukar vara här och dega framför tvn varje kväll men nu är hon hemma i ekshärad och jag sitter här.. dock umgåtts med en annan fin tjejja - Frida en stund men ja, idag hjälpte inte sällskap och solen.

Önskar det fanns nån jag kunde prata med, det finns det men ja, vill inte väcka någon och jag vet inte vad jag ska säga så det är lika bra att skriva..

Allt jag skulle vilja är att ligga nära någon, bara känna att det fanns någon där. Helst av allt skulle jag vilja ligga hos mamma, precis som man gjorde när man var liten..

Finns så mycket jag vill få ur mig just nu men jag kan inte formulera det i ord.

Det jag vet är att jag iaf uppskattar dom som finns här för mig och ställer upp för mig till 100 %, ni ska veta att det betyder så jävla mkt!

Ha det bra alla.

/E