mm..

sjukanmält mig på försäkringskassan, är ju dock bara en vecka.

tog en rövare och åkte till vårdcentralen jag har tillhört här hemma, för att kolla vad de sa.

tur som jag hade var jag redan listad där vilket betyder att jag får träffa min läkare där, en läkare som jag har haft kontakt med innan. En läkare som vetat om att min mamma är sjuk, en läkare som hjälpt mig med mina sömnproblem.

en SSK:a ska ringa mig på måndag klockan 10, då är det läkartid som ska beställas.

tänk om läkaren anser mig "kapabel" till att gå i skolan ändå?

att jag inte mår så dåligt, att jag nog klarar mig, att jag faktiskt ska fortsätta med min utbildning.

vad gör jag då? skriker att jag vill ta livet av mig fast dt inte är så?

efter det blir det begravningsbyrån på eftermiddagen. det blir en jobbig dag.

vad vill hon?

vet att hon vill att cermonin ska ske i befrielsens kapell, jag håller med. man kan titta ut. det är skönt.

Hon vill bli kremerad och hamna i minneslund, det är också bra. då får hon sällskap, någon som kan klappa henne på fötterna, pilla henne i håret, klia henne på ryggen och smeka henne över armarna. det är sånt hon älskade.

Hon ville att adagio ska spelas. det ska den, den är fin, den är vacker.

men resten då?

Befrielsens Kapell.                               Foto: Peter Lindström

allt börjar sjunka in nu.

men kan inte riktigt förstå än.

jag vet men jag förstår inte.

allt känns som ett virrvarr. känns som jag har bomull ist för hjärna.

kan inte riktigt förklara.

har sagt flera gånger att vi ska visa saker för mamma, fråga henne om saker så jag kanske inte vet ändå.

Det känns faktiskt lite dumt att sitta här och skriva om att hon är borta, för det känns inte så. hon ligger kvar på sjukhuset.

blir lullig på ett glas vin, sen när hände det senast? alla känslor som spökar.

och Tack mina vänner, kan inte beskriva hur mkt era uppmuntrande ord betyder. kommentarerna här, mailen, sms:en, meddelandena på msn. ja, allt. TACK!

Sov gott älskade mamma.

Quem Dii Diligunt, Adolescens Moritur.

            Den gudarna älskar dör ung.

hur fan ska jag bära mig åt?

ringde upp till avdelningen där mamma låg, läkaren där kunde inte sjukskriva mig.

jag ska vända mig till vårdcentralen.

har ju för i helvete inte ens fått en läkare på krp vårdcentral.

vad ksa jag göra?

kan någon ge mig en lapp på hur jag ska bära mig åt, tack!

hade det bara varit vanliga föreläsningar nu hade jag inte brytt mig om att sjukskriva mig, för då hade jag kunnat "snylta" på mina kursare. men ja, det går ju inte :S 

det är praktik nu, och då måste jag ju gå dit varje dag. finns inte en chans i världen att det går.

dels så skulle jag inte kunna koncentrera mig och sen så är det för mkt här hemma som ska göras och lösas och jag vill inte att pappa ska göra det själv, jag vill vara med. vara delaktig.

hjälp mig nån.

får väl ringa typ 20 samtal till för att reda ut detta.

herregud.

Ja, trots att jag bara sov ca en timma igårnatt så är jag ändå inte trött.

förstår inte.

ska ta en imovane och sen krypa ner i sängen.

Går försiktigt i mitt rum, drar inte stolen över golvet. av vana - mamma brukar ju sova i rummet under mitt - men det gör hon inte, inte längre.

nu sover hon i nangiala.

Ingen som stör henne, inget som plågar henne och inte som är jobbigt för henne..

för alla uppmuntrande ord och hälsningar jag har fått idag.

ber om ursäkt för alla korta och tafatta svar men har inte ritkigt vetat vad jag ska skriva, mer än Tack.

Jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar det, det värmer i hjärtat.

Har haft några av mammas syskon här i eftermiddag, har varit väldigt skönt. har skrattat och gråtit ihop. 

vet inte vad jag känner själv egentligen, känner mig tom.

vet inte vad jag ska säga, hur jag ska agera eller vad jag ska göra.

jag vet ingenting just nu.

vet att hon är borta, men kan nog inte förstå.

Ja, detta är sista bilden jag har på mamma och mig.

är från den 10:e januari, alltså 12 dagar sedan.

det har gått så fort. jag fattar inte.

hon var ju nyss pigg. och nu är hon borta.

jag kan inte förstå, även fast jag vill.

Allt känns så orealistiskt, overkligt och som ett stort skämt.

varför?

Ja, sov gott älskade älskade mamma.

strax efter 10 idag så somnade hon djupt.

var precis påväg till sjukhuset igen, hade bara vairt hemma och ätit frukost och duschat. jag misstänkte detta.

Nu ska jag bara ta tag i alla samtal jag måste göra.

oj.

vet inte riktigt vad jag ska säga, allt känns bara tomt. 

känns dock som en spänning som har släppt, nu finns inte oron där längre.

har nog inte förstått vad som hänt än..

hon var så fin, såg ut som en docka. en porslinsdocka man är rädd om, en ömtålig, vacker och dyrbar. 

Älskade mamma, mår du bra så mår jag bra.

Så segrar inte döden.

Fast åren har sin gång.

Så stannar inte tiden.

Den börjar bara om.

570414-090122

Life is a bitch.

nej, inte nu.

pappa kommer upp och hämtar mig.

jag vill bara hem, hem nu!

jag orkar inte.

Jag vill bara tacka alla er, som gång på gång påminner mig om att ni finns där.

det värmer något otroligt, kan inte beskriva känslan.

Är så otroligt glad att jag har de vännerna jag har. 

Ni betyder hur mkt som helst för mig, tack för att ni finns och tack för att ni är en del av mitt liv!

pratade med en SSK:a på vitsippan, bröt ihop helt och totalt, kändes så hemskt för hon är ju ingen man ska gråta för, hon är ju ingen kurator osv.

kuratorn där uppe var sjuk så henne fick jag inte tag på.

tog mod till mig och skickade ett mail till psykoterapeuten på skolan. efter dagens föreläsning om psykiatri så fick jag mig en tankeställare. att det nog var dags att tag i detta. en klocka ringde i mitt huvud.

förövrigt föreslog ssk:an att jag nog skulle åka hem till helgen.

det ska jag.

bara det att jag ska få tag på handledare till praktiken nu också, uuh. det jobbigaste är att berätta detta. när det är gjort är det ganska skönt, men fram tills det är gjort är det bara jobbigt. tusen frågor snurrar i huvudet..

hur ska jag formulera det? hur ska jag lägga fram det? hur mycket ska jag säga? vad händer om jag börjar gråta? kommer han/hon ha förståelse? tycker han/hon att jag är skum som berättar bara sådär?

ja, jobbigt är det.

nej, nu ska jag krypa ner framför tv:n och sen försöka sova lite.

natti.