ja, what about me.

Hela tiden får jag höra vad jag ska göra, hur jag ska agera och vad som är bra.. men jag då ? Ska inte jag få vara jag, ska inte jag också få vara ledsen och må dåligt ?

Det enda jag får höra är att jag ska ta hand om mamma och pappa nu, de har det ju så jobbigt nu när mamma är sjuk. Sköt om dem nu, ta hand om stackars Eva, hur mår hon egentligen?

Jag har inte NÅGON GÅNG fått höra från sånna som känner hela våran familj att jag ska ta hand om mig själv, eller att någon frågar hur just JAG mår. varför?

nej, jag ska uppenbarligen vara den starka och omsorgsfulla just nu. men jag orkar inte, jag har inte kraften,jag kan helt enkelt inte.

Detta tär bara mer och mer på mig, blir sakta men säkert nerbruten.

jag vill inte bo hemma längre, det har gått två veckor och jag känner hur jag bara blir sämre och sämre.. ge mig min lhg i karlstad.. men då får jag inte några pengar och pengar måste jag ha.. ge mig möjligheter.

Ge mig mitt liv tillbaka, ge mig min mamma tillbaka och ge mig min kraft tillbaka. vill ha vardagen som den var innan julen, när man inte visste, när man levde i nuet och inte såg alla dessa jävla hinder som man hela tiden springer in i och sedan måste klättra över.

jag vill inte mer, jag orkar inte. hur fan ska jag klara detta?

jag vill inte vara kvar här, jag vill inte bli målad som den starka personen i familjen nu - jag vill kunna vara liten och svag, kunna krypa upp i mammas famn, bli vaggad på och hyschad, få en puss på huvudet och en mamma som säger att det blir bra..

Att mitt enda problem var vilken leksak jag får i happy mealen och om bollhavet är öppet eller inte. Om jag får gott lördagsgodis eller om det kanske blir fruktsallad.. jag önskar jag fick vara tre igen, att jag slapp bry mig.

separationer är jobbiga, speciellt dem där döden är inblandad.. men detta tar kål på mig. man vet att en person ska försvinna men inte när.. man går bara och väntar.. ser hur den blir svagare och funderar på hur det ska gå, när stannar allt? när tar det slut?

Ett liv för mig är ett liv med dig.

-Jag älskar dig mamma, låt mig bli liten igen.

/E

 

Frida

16 juni 2008 22:24

Älskling, ja känner med dig! Det här låter som en löjlig jämförelse men ja kan på ett sätt känna igen mig...Ja tänker på när min syrra dog, all kraft och tröst gick till mina föräldrar och fortfarande idag får ja frågan om ja kommer ihåg min syrra... Folk trodde jag var för liten för att komma ihåg, och det sårar. Nog om mig, en fundering är om inte folk behandlar dig som den starkare eftersom du är ung...Av nån anledning verkar det som om folk tycker att allt är så mycket lättare när man är ung...Och så kanske det är i vissa avseenden, men en sorg är alltid en sorg!!! Du ska veta att jag tänker på dig! Det kanske är en klen tröst, men jag beundrar dig för hur du har tagit dig igenom våren. Som jag har upplevt det så har du försökt vara här och nu istället för att springa åt andra hållet och förneka det hela. Och det är starkt i mina ögon, och jag tror att det är det bästa, och svåraste, man kan göra. Nu vet inte jag hur du är hemma, men du vet väl Emelie att det är Ok att bli ledsen, förbannad och helt jävla skitförbannad på allt och alla?! Så länge du kan prata om det efteråt, så är det ok. Känslor måste få komma fram... Om jag fick en enda önskan, då vet du vad jag skulle önska för dig! Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här händer det ju prick ingenting måste jag ju säga. Vill inte avsluta bloggen för det är mycket ord och tankar som finns här som jag vill ha kvar.   Nu har jag min egen resa, mina egna prövningar. Denna blogg är på något sätt mammas resa så vi...

inte det nej, inte speciellt alls faktiskt.   kanske dags att avsluta denna? Eller så har jag den bara kvar för att se vad jag skrivit om tidigare i livet.  Gamla reflektioner och kunna gå tillbaka till när man mådde som värst. Se hur livet s...

jo, glömde ju berätta om en konversation mellan mig och Linn idag, den var lite festlig minsann. Hon var här hemma hos mig innan vi skulle dra iväg på äventyr, jag håller på och byter om och står i bh och trosor.   L: Du ser så slät ut! J: Va...

Var och tittade på Allan-Fjallan idag. Han fick INTE följa med hem inte. Han var nämligen alldeles för liten. Jaja, jag vet att man säger att storleken inte har någon betydelse men nej, han motsvarade inte förväntningarna. Han fick snällt vara kv...

Blev ingen Allan idag, var för seg. Kanske införskaffar mig honom imorgon istället, vi får se :)   Blev iaf en tur till lagerhaus, underbara affär! Hade bestämt mig för att pimpa lite i badrummet och så blev det. Nu är jag precis klar och s...