ja, det gör den.

lyssnar och känner.

minns och gråter.

känns så nära men ändå så avlägset.

ett år, ett år sedan du försvann från mig.

för ett år sedan vid denna tiden satt jag i en stol bredvid din säng på vitsippan. höll dig i handen, pussade dig på pannan...

pratade med dig men fick inget svar.

hoppades på att du hörde mig.

men nu vet jag att du ser mig varje dag och vakar över mig.

du är min ängel, ängeln på axeln.

alla känslor i magen, klumpen i magen, rädslan att inte hinna till örebro i tid, att jag inte skulle få säga hejdå ordentligt.

paniken över att se dig så liten, det är ju jag som alltid krupit upp i din famn, inte du i min.

 rädslan över att det snart skulle vara slut.

lättnaden över att ditt lidande snart skulle vara över, att du snart skulle må bra.

mamma, jag saknar dig fortfarande och kommer alltid att göra.

vardagen har blivit lättare och lättare men vissa dagar gör mer ont än andra och det är fortfarande ett stort hål i mitt hjärta, ett hål som jag inte vet när det kommer att läka eller om det kommer att läka.

du var en stor del av mig och kommer alltid att vara.

du var inte bara min mamma, du var min bästa vän.

älskar dig mami! <3

 

Nettish

22 januari 2010 01:50

Åh, Emelie gumman!
Skänker dig massa tankar och massa kramar genom cyberrymden.
Hålet i ditt hjärta kommer antagligen alltid finnas där, men det finns där för att du inte ska glömma. En plats i hjärtat för att fylla med det du vill. Tankar, ord, minnen, kärlek, glädje, saknad och sorg.
Jag har oxå ett sånt hål i mitt hjärta så behöver du prata någon gång så finns jag här, alltid.

http://nettish-lookingforlove.blogspot.com

 

Linn

22 januari 2010 14:21

Älskar älskar älskar dig så det gör ont ibland. Finns alltid här för att lyssna, krama, pussa eller bara snacka om ngot annat. Älskar dig vännen.

 

Åsa

23 januari 2010 09:35

Vi känner inte varandra men kände att jag ville skriva något ändå.
Jag förstår hur du känner och har det, det är en fruktansvärd sak att förlora sin mamma.
Min mamma gick bort i cancer när jag var 19 år, detta är nu i sommar 8 år sedan. Och det har gått både fort och långsamt, beroende på hur man mår själv just den dagen man känner efter.

Saknaden kommer aldrig att gå över, men den saknad som gör ont varje sekund, minut, timme, dag och natt... den kommer att bli lite mindre med tiden.
Många kramar Åsa

 

Syster Jenny

25 januari 2010 16:25

Emelie vännen! Massor av tankar och kramar till dig

 

Syster Jenny

25 januari 2010 16:28

(Men, halva min kommentar försvan?)

Emelie vännen! Massor av tankar och kramar till dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här händer det ju prick ingenting måste jag ju säga. Vill inte avsluta bloggen för det är mycket ord och tankar som finns här som jag vill ha kvar.   Nu har jag min egen resa, mina egna prövningar. Denna blogg är på något sätt mammas resa så vi...

inte det nej, inte speciellt alls faktiskt.   kanske dags att avsluta denna? Eller så har jag den bara kvar för att se vad jag skrivit om tidigare i livet.  Gamla reflektioner och kunna gå tillbaka till när man mådde som värst. Se hur livet s...

jo, glömde ju berätta om en konversation mellan mig och Linn idag, den var lite festlig minsann. Hon var här hemma hos mig innan vi skulle dra iväg på äventyr, jag håller på och byter om och står i bh och trosor.   L: Du ser så slät ut! J: Va...

Var och tittade på Allan-Fjallan idag. Han fick INTE följa med hem inte. Han var nämligen alldeles för liten. Jaja, jag vet att man säger att storleken inte har någon betydelse men nej, han motsvarade inte förväntningarna. Han fick snällt vara kv...

Blev ingen Allan idag, var för seg. Kanske införskaffar mig honom imorgon istället, vi får se :)   Blev iaf en tur till lagerhaus, underbara affär! Hade bestämt mig för att pimpa lite i badrummet och så blev det. Nu är jag precis klar och s...